★
Vad finns i en sjöstjärna
?
.
Radiärsymmteri
Vuxna individer av sjöstjärnor är radiärsymmetriska, vilket innebär att kroppen är uppbyggd runt en axel eller centralpunkt, så om man skulle ta ett snitt genom mittpunkten skulle varje del vara en spegelvänd halva av den andra delen. De flesta sjöstjärnorna har 5 armar runt centraldisken, men den siffran kan variera beroende på art. Det högsta antalet armar som har registrerats hos en sjöstjärna är hos den Antarktiska solsjöstjärnan (Labidiaster annulatus) som har visat att ha upp till 50 armar!
“Yttrelagret” - Huden och skelettet
Det latinska namnet för tagghudingar är echinodermata, namnet kommer från det inre kalkskelettet som oftast sticker ut som taggar och andra utskott. “Echinos”= taggig och “derma”= hud.
En intressant egenskap hos sjöstjärnor är att deras bindväv kan med hjälp av nervsystemet förändra hårdheten väldigt skickligt.
Ambulakralskellettet är ett inre kalkskelett i sjöstjärnan som stödjer och skyddar dem olika kanalerna i ambulakralsystemet.
Taggarna och andra utskott är täckta av överhuden (epidermis), men de kan ibland även sticka ut utanför huden nakna. Taggarna kan antingen vara både rörliga och orörliga, strukturen, formen och funktioner varierar.
Tillsammans med taggarna finns det även Pedicellariae och Papulae utspridda över hela kroppen. Pedicellariae är små gripande organ som ser ut som små tång och de varierar beroende på art (en fördel när man ska artbestämma dem!) och de funkar oftast som försvar men kan även fånga små födopartiklar. Papulae är utskott som inte har någon skeletal struktur, utan medverkande med slangfötterna fungerar dessa små säckliknande strukturer som hudgälar som hjälper till vid andningen.
"Inre lagret” - Nervsystemet & sinnesorganen
Sjöstjärnor saknar en egentlig hjärna och ett centralt nervsystem men de har ett annat komplext nervsystem som låter dem uppfatta saker som känsel, ljus, orientering och tillståndet på vattnet runt omkring dem. Slangfötterna, taggarna och pedicellariarna har alla väldigt bra känsla, speciellt slangfötterna, som kan känna av kemikalier och upptäcka luktkällor, som mat!
Nervsystemet börjar som en nervring runt munnen, som sedan förgrenar sig ut i varje arm parallellt med radiärkanalerna. Både ringen och radiärnerverna fungerar i motorik och sensorik. Den sensoriska delen styrs av sinnesorganen och de motoriska nerverna styr musklerna och slangfötterna.
Om en arm märker något attraktiv blir den dominant och kan överskrida de andra armarnas motorik och röra sig mot objektet.
På slutet av varje armspets finns det en ögonfläck, som består av flera delögon (ett komplext öga). I dessa ögon har de specialiserade ljuskänsliga nervceller, fotoreceptorer, som kan urskilja skuggor och ljuskillnader. I vissa fall finns även självständiga fotoreceptiva celler på djurets kropp!
Gonader
Gonader är de primära reproduktions körtlarna som producerar gameter (könsceller) i djur! Varje arm i en sjöstjärna innehåller två gonader som producerar gameter genom öppningar kallade gonodukter. Befruktning sker oftast utanför kroppen, men hos vissa arter finns det även inre befruktning. Hos de flesta arterna släpper de ut sperman och äggen i det fria vattnet i en samlad massa där gameterna förhoppningsvis befruktas av det motsatta könet.
Lekperioden påverkas oftast av ljusförhållanden, vattentemperaturen, tillgång till mat, tid på året, kemikaliska signaler, m.m. När äggen befruktas blir det till embryo och sedan larver som lever sitt liv som plankton.
Det är svårt att urskilja en hane och en hona från utsidan, utan för att könsbestämma en sjöstjärna behöver man se gonaderna inuti, eller alternativt ha turen att se dem leka!
Larverna lever som frisimmande plankton och äter framförallt andra plankton för att få näring till att växa. De rör sig genom att slå med sina cilier (små hår). De bilaterära larverna, till skillnad från de vuxna, har en tydlig vänster och höger sida, när de sedan går genom metamorphism, lägger de sig på botten och växer till de radiärsymmetriska vuxna.
Matsmältningssystemet
Sjöstjärnor har ett komplett matsmältningssystem med munnen på “undersidan” och anusen på “ovansidan” av sjöstjärnan. Sjöstjärnorna använder sina slangfötter för att föra över maten till munnen som sedan går in till magen, men hos de flesta arter kan kardia magen vrängas ut genom munnen så att maten kan smältas utanför kroppen (detta gör dem oftast för att äta byten större än deras munnar).
Kardiamagen är ansulten till pyloriska magen som är ovanför den, som är asnulten till anusen och förgrenar sig ut i två pylorusgångar, som är långa tuber beklädda av pyloriskabihang som utsöndrar enzymer och absorberar näringsämnen från maten. Eftersom vattenflödet sker genom madreporiten kan inte det primära urinet flöda ut genom ovansidan, istället blandas det med andra vätskor i amulakralsystemt och förs vidare in genom kroppen och sedan ut genom slangfötternas exkretion förmåga, eller diffusion.
Madreporit
Madreporiten eller madreporplatta, från det latinska “madre”=moder och “pori”= por eller litet hål, är en sil-liknande porös platta som brukar synas som en framträdande punkt på den övre ytan av en sjöstjärna. Eftersom madreporplattan är den enda yttre strukturen på en sjöstjärna som är asymetrisk, är den en intressant utgångspunkt som visar vart en sjöstjärna är på väg! Madreporiten är ansluten till ambulakralsystemet med hjälp av stenkanalen, som har fått sitt namn från den hårda strukturen den får av kalkinlagringar.
Ambulakralsystemet
Ambulakralsystemet är ett av de viktigaste systemen hos en sjöstjärna och är ett unikt system som man hittar bara hos tagghudingarna! Vattenvaskulärsystemet, som den också kallas, är ett hydrauliskt system som medverkar vid transport, vidhäftning, manipulation av föda och gasutbyte. Den börjar som en ringformad kanal runt munöppningen, som sedan förgrenar sig ut i varje arm genom radiellkanaler.
Dessa kanaler leder hela vägen ut till slangfötterna. Vatten tillförs i systemet med hjälp av en silplatta, madreporiten, som länkar till ringen via stenkanalen. Kanalerna i ambulakralsystemet har cilierade väggar (små hår) som ansvarar för västketranpsorten.
Radiärkanalerna förgrenar sig till lateralkaneler med backventil, och tillsammans med dem parvisa ampullerna, som fungerar som vätskereserv, medverkar alla till slangfötternas rörelse.
Sugfötter
Slangfötter har många uppgifter hos en sjöstjärna: de kan användas till transport och rörelse, till att komma åt sin föda, och tack vare sina tunna väggar kan slangfötterna även medverka vid anding och utsöndring av ämnen! Dem flesta sjöstjärnorna har en vidhäsftingskiva på slutet av slangfoten och de använder sig av sina muskler och ampuller för att manipulera slangfötterna och sugskivorna.
När de ska sedan fästa sig vid olika ytor har sjöstjärnorna versatila körtlar som fungerar i ett så kallat duo-körtelsystem. En eller flera körtlar på varje slangfäste utsöndrar ett sekret som fäster slangfoten till en yta. När det är sedan dags att lösgöras från ytan utsöndrar närliggande körtlar ett sekret som bryter fästet mellan slangfötterna och limmet!
Tjena